Sonia: sii weeey
HELT omöjligt att det redan är 23 februari?! HALLÅ?!
Om det är någon som nåågonsin ska komma på hur man stoppar tiden så tycker jag att det är ganska lämpligt för den människan att träda fram NU. PRONTO!
Om bara ett par dagar har vi alltså varit här i två månader. Två månader är en lång tid. Jag höll på att bli galen när min Sibar var i thailand i en månad, nu har det alltså gått dubbel så lång tid. Men när jag tänker efter på den första veckan så känns det som en eevighet. Vi var glada över att få använda vårjackor, men nu när jag ser tillbaka på tiden så var det verkligen VINTER. (Ok, ok..jag förstår, det är snöstorm i Sverige)
Det känns inte som att vi precis har kommit hit, det gör det inte. För det här landet blev jag förälskad i efter två dagar, with all its flaws. Förälskad är kanske att ta i, men jag gillar´t!
Hahaha, vet ni vad jag gjorde första natten när vi checka in på hotellet? Sov med mina växlade pengar, kameran och passet under kudden. Konstant i 1½ månad fick jag höra om hur farligt det är i mexico och jag var helt säker på att vi skulle bli rånade.
Jag har lärt mig mycket om vilka det är som lever under fara och hur man gör, men det tar jag inte upp här. Jag vet att man måste vara försiktig, men oroa er inte. Så farligt är det inte...
De första dagarna var faktiskt helt knäppa. Att dela hotellrum med Lollo och Jocke ger ganska så bestående men, speciellt med tanke på Jockes morgonsång för mig varje morgon kl 05.00. Ja! Vi var så jetlaggade. Helt döda vid 20.00 redan.
Jag har fått sova denna morgon, så jag känner mig som en ny människa. Nu är jag redo för att möta gymmet igen!!
Vad mer? Jo, jag kan ta och bjuda på lite bilder.
Bio förra söndagen med Emmanuel, Sima och Victor.
på fridays i torsdag! kolla in burgaaarn
Nehe, nu säger min älskade dator en den bestämt sig för att blockera popup fönstret som man laddar upp bilder med. Galant.
Drar till gymmet istället! Puss
